HATSPRÅKET I TURKISK MEDIA
DECEMBER 2009-MARS 2010, Nefretsöylemi.org är ett projekt finansierat av EU-kommissionen, som har gjort mätningar avseende förekomsten av hatspråk i turkiska media.
Till skillnad från tidigare så har det konstaterats en kraftig ökning av hatspråk, särkilt mot etniska och religiösa minoriteter. Man har påträffat 84 nyhetsinslag och artiklar av skribenter med sådant hatspråk mot etniska och religiösa minoriteter.
Det mesta av hatspråket är riktat mot kurder, armenier, judar, grekiska romer och kristna.
Hatspråket inkluderar dock numera även araber, serber, assyrier-syrianer och afrikaner.
Under denna tid toppar hatspråket mot armenierna. Folkmordserkännandet i Sverige var ytterligare ett tillfälle för dessa turk-chauvinistiska media.
Målgrupper i grafiken ovan:
-66 procent av inslagen med hatspråk var skrivna av skribenter, följt av nyheter.
-79 procent av nyheterna saknade källor.
Ovan stående grafik visar fördelningen av hatspråket i tidningarna.
Hatets innehåll och fördelning har varit följande:
1.Överdrivenhet/Belastning/Förvanskning, 15 procent
2.Svordomar/Förtal/Förnedring, 24 procent
3.Fiendskap/Krigshets, 55 procent
4.Förnedring pga identitet, 6 procent
I det hatspråk som används mot andra religioner än majoritetsreligionen turkisk islam, framhåller skribenten sin religions överlägsenhet och skriver om korsriddare, när de vill skildra krigshändelser.
Hatspråket mot de etniska minoriteterna innehåller oftast påståenden om minoritetsgruppens svaghet.
I övrigt vänder de sig ofta mot ”väst-hegemonin” och försöker framhäva att de alltid ställer sig på de svagas sida.
Rapportören drar slutsatsen att hatspråket tydligt visar den starkes (majoritetens) makt över den svage (minoritetens) och att detta leder till pånyttfödelse av rasism.
Man rekommenderar att nya kraftiga åtgärder vidtas för att minska hatspråket.
Tyvärr gör inte den turkiska regeringen något åt detta. Tvärtom, använder sig också politiker tillhörande regeringspartiet och oppositionen oavbrutet av hatspråk mot etniska och religiösa minoriteter.
Özcan Kaldoyo
<< Tillbaka
|
